Claes Britton
En stockholmsk krogtriptyk
”Det var kul som fan, men dyrt, för man fick ju snart vanor. Att sitta på Diana och beställa in ripa och snaps kostade ju stålar. Så efter gymnasiet började jag till farsans förskräckelse jobba som smörgåsnisse på Vickan istället får att fortsätta med någon utbildning. Sedan fick jag börja servera på Diana. Det var fatservring och sånt, viket blev en chock för mig, men fjollorna räddade mig. De var kul och djävligt levnadsglada. Jag fattade hur tufft det är att vara bög. De höll sig till varandra och var riktigt dekadenta. De flesta av dem är döda idag.” – Uluc ”Bullen” Telmen



Som de anständiga, blygsamma, lågmälda, finstämda, allvarligt menande medmänniskor vi är väljer vi dock att avstå från allt detta. Vi nöjer oss med att kallt konstatera att Café Operas första årtionde söker sitt motstycke inte bara i Sveriges och Nordens utan i hela världens nattklubbshistoria.

”Det var helt sjukt i New York på den tiden”, framhåller Staffan. ”Det fanns klubbar dit man gick tolv på dagen på söndagar, med fistfucking och golden showers, folk som låg i badkar och hängde i fisknät och trapetskonstnärer som ålade runt i taket och filippinare med bröst och snorre och hela paketet. Där hängde Wall Street-snubbar i kritstrecksrandiga kostymer och raggade…”.
”Men Staffan, för fan, nu får du väl ändå ta och ge dig med ditt djävla snusksnack någon gång!”, avbryter kompanjonen Håkan bestämt.
Detta var ett väldigt litet axplock.
Vill du läsa mer?

Claes Britton
En stockholmsk krogtriptyk
Mina tre berättelser om Stockholms nutida kroghistoria — Grekturken, Café Opera och PA&Co — grundade på en stor mängd intervjuer. Först publicerade 2005 och 2006.
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 92
Pris: 25 kr